Lugnar naturen hjärnan och läker kroppen?

För det mesta har våra hjärnor inte utvecklats i urbana miljöer. Ändå kommer nästan 70 procent av världens befolkning att bo i städer inom några årtionden. Trots det välstånd vi förknippar med städer är urbaniseringen en stor hälsofråga. Det snabba livet i städerna är en källa till stress. Vi ser konsekvenserna för hjärnan och beteendet hos människor som har vuxit upp i en stad eller bor i en stad.

På den positiva sidan är stadsbor i genomsnitt rikare och har bättre hälsovård, nutrition och sanitet. Å andra sidan är de mer sårbara för kroniska sjukdomar och möter en mer stressig och krävande social miljö och större ojämlikheter. Faktum är att stadsbor löper 21 procent större risk att drabbas av ångeststörningar. När det gäller humörsjukdomar ökar denna risk till 39 procent.

En studie publicerad i Nature kopplar samman boende i stadsmiljö med känslighet för social stress. MR-undersökningar visar att större exponering för stadsmiljöer kan leda till ökad aktivitet i cerebellära amygdala, en del av hjärnan som är kopplad till känslor som rädsla och produktion av stressrelaterade hormoner. Enligt studien spelar den cerebellära amygdalan "en viktig roll vid ångeststörningar, depression och andra beteenden som är vanligare i städer, inklusive våld".

Forskarna fann också att personer som bodde i stadsområden under de första 15 åren av sina liv hade ökad aktivitet i den del av hjärnan som hjälper till att reglera amygdala i lillhjärnan. Om du växte upp i en stad kan du därför vara mer sårbar för stress än personer som flyttade dit senare.

Författaren och professorn David Gessner säger att vi förvandlas till "högspända" djur. Det är som om en väckarklocka går igång i våra hjärnor var 30:e sekund, vilket undergräver vår förmåga att koncentrera oss under längre perioder. Med stadslivet följer ett ständigt behov av att filtrera information, undvika distraktioner och fatta beslut. Vi ger våra hjärnor lite tid att återhämta sig.

Hur kan vi sakta ner tempot? Det verkar som om lösningen ligger i naturen. Kognitionspsykologen David Strayer antar att "vistelse i naturen gör att vår prefrontala cortex, hjärnans kontrollcentrum, kan sakta ner och vila, som en överansträngd muskel".

Studier har visat att även korta kontakter med naturen kan lugna hjärnan. Gregory Bratman vid Stanford University genomförde ett experiment där deltagarna tog en 50-minuters promenad i en naturlig eller urban miljö. De som tog en promenad i naturen upplevde en minskning av ångest, grubblerier och negativa känslor, samt en ökning av sin minneskapacitet. Bratmans team fann att promenader i naturen bidrog till en minskning av idisslande, den ohälsosamma men vanliga vanan att återupprepa orsakerna till och konsekvenserna av negativa upplevelser. Deras studie visade också att nervaktiviteten i det område av hjärnan som förknippas med risk för psykisk sjukdom minskade hos deltagare som promenerade i naturen, i motsats till dem som promenerade i stadsområden.

Koreanska forskare studerade skillnaderna i hjärnaktivitet hos frivilliga som bara tittade på stadslandskap och de som bara tittade på naturlandskap. MRI-skanningar av dem som presenterades för stadsbilder visade ett ökat blodflöde till det cerebellära amygdalaområdet. De som exponerades för naturliga scener visade däremot ökad aktivitet i hjärnområden som förknippas med empati och altruism.

Forskare i Japan har funnit att människor som ägnar sig åt shinrin-yoku, eller "skogsbad", andas in "nyttiga bakterier, eteriska oljor från växter och negativt laddade joner", som samverkar med tarmbakterier för att stärka kroppens immunförsvar och förbättra den mentala och fysiska hälsan.

Att regelbundet vistas i naturen är ingen universallösning för psykisk hälsa, men det är en viktig del av psykisk hälsa och motståndskraft. Naturen hjälper oss att hantera livets svårigheter och att återhämta oss. Även stadsbor kan enkelt njuta av naturen - i en lokal trädgård, park eller stig - för att ge sina överarbetade hjärnor en paus.